Urban och Tove driver getgård i Meåfors. ”Vi blir inte rika men är lyckliga…”

778
Tove och Urban med sina getter. Foto: Olof Wigren.
Annons

Urban Näsmark jobbade inom vården, hans sambo Tove Graeffe som lärare. Stressen i både yrkena fick dem att må allt sämre. En dag bestämde de sig för att säga upp sig och starta eget.

– Jag sa till Tove, kunde mamma driva getgård och föda upp fem barn här i Meåfors måste väl vi också kunna klara oss, ler Urban.

Valet att bli sina egna och jobba på sin egen gård i den lilla byn på Sollefteås landsbygd, har de inte ångrat en dag.

– Vi blir inte rika på det vi gör men vi är lyckliga, säger Urban.

Tove öppnar stängslet och låter en av parets tre boardercollies driva in fåren. En bil med kunder stannar till vid gårdsbutiken.

Det är högsommar, humlor surrar, himlen är blå och i Meåfors finns det ingenting av den stress som Urban och Tove upplevde som anställda.

– Att jobba med människor och känna att man hela tiden är otillräcklig och inte får tid att göra det man ska, det sliter på en. Nu håller vi på med det som mamma och hennes mamma i sin tur gjorde, säger Urban och förklarar att han står för musklerna i företaget och Tove för hjärnan.

Tove skrattar.

Annons

– Vi kompletterar varandra bra och när vi gör både getmese och ost samtidigt är det Urban som sköter mesen.

För att få grundkunskaper i ystning och för att kunna producera bra ostar, har Tove gått kurser hos Eldrimner. Den nationella resurscentrat för mathantverk.

– Sedan har jag fått många goda råd och tips från Urbans mamma som har lång erfarenhet av sånt här. Hennes kunskaper har varit minst lika viktiga som kurserna jag gått.

Vid sidan av getmese och getostar blir det även en del köttlådor från parets dikor. De går med sina kalvar på beten vid Fjällsjöälven och slaktas på Rafnaslakt, bara två mil bort.

Foto: Olof Wigren.

– Gräsbetet på örtrika ängar ger ett mycket gott kött på samma sätt som osten från getmjölken får många smaker i lagringen av att getterna äter så många olika växter. Som bonus av att vi har djur som betar är våra marker artrika.

– Att det blir så fint och att vi gör ett värdefullt klimatarbete är en av drivkrafterna för mig, säger Tove.

Urban Näsmark. Foto: Olof Wigren.

Urban, som var skoltrött i sin ungdom och aldrig gick någon gymnasieutbildning, jobbar extra med att röja i skogen åt privata skogsägare.

– Jag har jobbat i skogen i 30 år, innan jag läste till undersköterska och började inom hemtjänsten. I skogen trivs jag. Jag är försiktig för jag har haft två blodroppar, bland annat en i lungan som tog rätt hårt.

– Men jag skulle inte vilja byta bort det jag har mot någonting annat. Vi lever enkelt men har den tillvaro vi önskar. Och när vi åker runt på olika marknader, då älskar jag kontakten med alla människor vi möter. Det är också livskvalitet.

Det finns bara tre getgårdar i Ångermanland, enligt Urban, och…

– … vi ser oss inte som konkurrenter utan kolleger. Jag hänvisar gärna kunder till de andra om vi har slut på varor. Man ska hjälpa varandra, det har man igen, säger han.

Foto: Olof Wigren.

Han och Tove har som ambition att gårdens varor ska finnas på Ica–butikerna i både Edsele och Ramsele, men… ja, det går inte.

– Vi säljer för bra så det tar ofta slut. Och det får vi ju vara tacksamma för.

2016 fick Meåfors Getgård Ramsele Framtids Framtidspris med motiveringen: ”För att deras arbete att av lokala råvaror framställa livsmedel med prisbelönt kvalitet, samtidigt som landskapet hålls öppet.”

– Det värmer än. Att få ett pris av folk i den egna bygden, vad kan bli större än det? säger Urban Näsmark.

FOTNOT: Detta reportage har även varit publicerat i tidningen Nordsverige.

Foto: Olof Wigren.