Surströmming är en festmåltid och egentligen alldeles för billig.

2003
Fotograferad på Gösta Hanells salteri i Skagshamn. Foto: Olof Wigren.
Annons

Jag har ätit surströmming elva gånger hittills i år.

Senast skedde det i går kväll, tillsammans med sambo och goda vänner här på Svanö.

En fabulös surströmmingsmiddag som avnjöts intill ett glittrande havssund under en värmande sol.

Vi drack folköl från Hernö Hantverksöl och inmundigade Saltörens Akvavit.

Det var… himmelskt.

Jag har ätit mängder av god mat genom åren – vilket min ansenliga kroppshydda avslöjar… – och delikatesser från många olika matkulturer.

Jag är mycket förtjust i ostron och skaldjur, i kött och kryddstarka rätter.

Men mest älskar jag rejäl, svensk, vällagad husmanskost.

Annons

Och nummer ett för mig inom det området är tveklöst surströmming.

I min värld slår surströmming det mesta.

Jag var fortfarande tonåring när jag och min dåvarande sambo inledde traditionen att äta surströmming dagen före julafton.

Senare i livet har jag njutit av surströmming i perioder men de senaste tre åren har inmundigandet nått oanade nivåer.

I fjol åt jag surströmming 35 gånger och i ett av vår kylskåp finns det fler än 35 burkar som väntar på att öppnas vid rätta tillfällen.

Om någon skulle undersöka mig grundligt skulle det nog framgå med all önskvärd tydlighet att jag är delvis fermenterad.

Min favorit är att grunda med hårt tunnbröd.

Helst Mjälloms Gammeldags.

Jag brukar skära några ganska tjocka skivor med Västerbottensost och lägger dem ovanpå ett lager av smör. Sedan klickar jag ut créme fraiche, lägger på rikligt med röd lök och sedan små bitar av två eller tre surströmmingar.

Att ta den första biten av en sådan macka är ren och skär lycka.

Det brukar blir två eller tre mackor av den sorten vid varje sittning och aldrig att jag mått dåligt av surströmming.

Bara mycket, mycket bra.

Att min kära sambo älskar surströmming lika mycket som jag är ett underbart sammanträffande.

Frågar du mig, tycker jag att surströmming är en billig festrätt.

Nästan oförskämt billig.

Sedan blir det ju lite komiskt när två handlare, oberoende av varandra, rear ut surströmming för tre respektive fem kr burken med argumentet ”… det är fjolårets burkar.”

Fjolårets surströmming borde vara d y r a r e än årets, enär den oftast/alltid smakar ännu bättre.

För övrigt har jag ätit surströmming som varit fem, sex år gammal.

Den smakade utmärkt.