Luleå Hockey blev stans stolthet efter 70-talets krisår för stålverksindustrin

1632
Supertrion. Tre av Luleås viktigaste spelare när laget gick upp i Elitserien 1984. Fr v Lars-Göran Niemi, Veli-Matti Ruisma och Roger Mikko. Foto: Bildbyrån.
Annons

Luleå Hockey leder SHL stort och framstår som en av de största favoriterna till SM–guldet denna säsong.

I en tid då alla lag spelar med hög fart och intensitet, gör Luleå det kanske mest utpräglat av alla.

Hårt arbete och stort hjärta besjälar laget under tränaren Thomas ”Bulan” Berglunds ledning. Ett signum som funnits i över 40 år. Ända sedan allting började, i en stad som då präglades av något som närmast kan liknas vid depression.

Stabilt.

Det är en bra beskrivning av Luleå Hockey, säsongen 2019/20.

Stabilt, effektivt, konsekvent och energiskt.

General Manager Stefan ”Skuggan” Nilsson är nöjd med det han sett i vinter och med lagbygget. Och säger att Luleås spelstil och atmosfären både i föreningen och bland fansen, kan spåras så långt tillbaka i tiden som när allt började på 70–talet. Då Luleå var en stad i kris efter det nedlagda industriprojektet Stålverk 80 och hockeyn kom med framtidstro och någonting att enas kring.

– Den tuffa tiden som Luleå upplevde i spåren av Stålverk 80 gav Luleå Hockey sin identitet. I mörkret tändes ett ljus och det var Luleå Hockey. SSAB gick in som sponsor och visade att företaget tyckte att hockeyn var viktig för stan. Det spädde på allting.

Annons

– Vår vd Stefan Enbom har den här teorin och jag tror att den är helt riktig, säger ”Skuggan”.

En väggmålning med Luleå Hockeys logga och ett stålverk i Coop Arena. Foto: Peter Skaugvold/Bildbyrån.

För dig som inte vet något om Stålverk 80, kommer här en kort bakgrund:

1973 avslöjades planerna på en stor utbyggnad av handelsstålverket i Luleå. Det rådde högkonjunktur i Sverige och den socialdemokratiskt ledda regeringen var med och stöttade projektet i Luleå, som fick namnet Stålverk 80.

Optimismen i stan och hela Norrbotten var stor och man såg framför sig massor av nya arbetstillfällen.

Tre år senare hade konjunkturen vänt nedåt, det var oljekris och den svenska stålverksindustrin befann sig i den värsta krisen på över 50 år.

Hösten 1976 kom beslutet att Stålverk 80 skulle skjutas på framtiden.

Det blev aldrig verklighet.

Förstämningen i Luleå var stor, planerade bostadsområden ströks och många av de nya bostäder som hunnit byggas stod tomma.

Ungefär samtidigt, sommaren 1977, bildades Groko Hockey – sedermera Luleå Hockey – genom en sammanslagning av IFK Luleå och Luleå SK:s hockeyverksamheter.

– Hockeyn var stor i stan även innan det. Jag spelade med IFK Luleå till en början, innan sammanslagningen. Kvalitetsmässigt var det dock inte så bra. Vi var femte lag i Norrbotten då Groko startade. Kirunalagen, AIK och IFK, var bättre än oss, Piteå var bättre, Boden var bättre. Sen gick det snabbt uppåt för oss, säger ”Skuggan”.

Stefan ”Skuggan” Nilsson. Foto: Simon Hastegård/Bildbyrån.

Han är en av Luleås främsta spelare genom tiderna och hans tröja nummer 4 hänger under taket på Coop Arena. Hans spelsinne var enastående liksom hans framspelningar och han var Luleå trogen under hela sin karriär, frånsett två säsonger för österriska Klagenfurter och en säsong för schweiziska La–Chaux–de–Fonds.

”Skuggan” var också en av dem som var med om att vinna Luleås hittills enda SM–guld 1996. Den säsongen gjorde han 50 målgivande passningar.

Han lämnade hockeyn 2003 men återvände till den åtta år senare, som tränare för Luleås J18 Elit.

Sedan blev han assisterande coach för A–laget och huvudtränare 2016, men fick gå en bit in på säsongen. Därefter blev han General Manager.

”Skuggan” stod på läktaren i Delfinens ishall och såg spelare som Mats Blomqvist, Veli–Matti Ruisma, Hannu Niemi, Kari Heikkilä, Roger Mikko, Lars–Göran Niemi och Torbjörn Köhler spela Luleå Hockey upp i Elitserien på våren 1984, efter att ha varit nära att göra det redan året innan.

Säsongen 1984/85 fick han göra sin första A–lagsmatch, som 16–åring.

– Det var sista matchen den säsongen. 6–6 mot AIK. Och samtidigt var det Ruismas sista. Han gjorde, tror jag, fem assists i den matchen, säger ”Skuggan”.

Freddy Lindfors var tränare och laget hade nu förstärkts med bland andra backbjässen Lasse Lindgren och måltjuven Tore Ökvist från Björklöven.

Stefan ”Skuggan” Nilsson under sin spelarkarriär. Foto: Bildbyrån.

Luleå var ingen blyg nykomling i Elitserien utan ett lag som direkt satte sig i respekt. Det fanns en charmig kaxighet över laget och Freddy Lindfors försatte inga tillfällen att lyfta fram att det var Luleå Hockey mot resten av Hockeysverige.

– Sen spelade vi en otroligt r o l i g hockey. Freddy hade en filosofi att vi skulle l i r a hockey och vi hade spelare som kunde göra det bra. Det tjatar han om än idag när jag träffar honom (skratt). Freddy tycker att det höga tempot i dagens hockey går ut över det speltekniska, säger ”Skuggan”.

En annan ledare, som i likhet med Freddy Lindfors betytt mycket för Luleå Hockey och hade en attityd som kunde reta motståndare till vansinne, var Lars ”Osten” Bergström.

– Vi har periodvis också varit väldigt bra på att knyta till oss enormt duktiga, finska spelare. Vi skulle kanske tagit ytterligare något eller några guld på 90–talet, men… ja, det är små marginaler ibland, funderar ”Skuggan”.

Veli-Matti Ruisma (t v) mottar blommor av Luleås general manager Stefan Nilsson inför ishockeymatchen i SHL mellan Luleå och Färjestad den 07 december 2019 i Luleå. 
Foto: Simon Eliasson /Bildbyrån.

Luleå Hockey har sedan avancemanget till Elitserien 1984 aldrig åkt ur serien. Aldrig ens behövt kvala för nytt kontrakt.

Det är mycket imponerande.

Luleå Hockey är också ett av de SHL–lag som – i samarbete med Munskund–Skuthamns SK – satsat hårt, och framgångsrikt, på damverksamhet. Det första guldet för damlaget kom 2015.

– Damlaget är väldigt viktigt och vi är stolta över det. Det drar mycket folk till matcherna och vi får allt fler tjejer som vill spela hockey. Det är bra för hela föreningen.

Men tillbaka till herrlaget:

– Vi har haft sportslig svaga säsonger och ekonomin har varit utsatt, men vi har kommit ur dem och jobbat oss upp igen. Periodvis har det satsat lite för mycket på utländska spelare som gjort att vi tappat en del av själen, men föreningen har lärt sig av det, säger ”Skuggan” som säger att varje spelare som kommer till Luleå Hockey är införstådd med att…

– … man måste jobba hårt, hela tiden. Vi har en arbetarkultur här, inte bara i föreningen utan i hela stan. Det här är en arbetarstad och det skapar en väldigt tydlig kultur på många sätt. Det genomsyrar hela samhället och det vill vi också värna om.

– Sedan vill vi naturligtvis ha spets och kvalitet när vi värvar spelare, som vi adderar till det här hårda jobbet som ska göras. Och det tycker vi att vi lyckats ganska hyfsat med de senaste åren.

Tränaren Thomas ”Bulan” Berglund. Foto: Bildbyrån.

För Luleå Hockey var det mycket viktigt att Thomas ”Bulan” Berglund kom hem igen 2017, efter att framgångsrikt ha tränat Brynäs.

”Bulan” personifierar kanske mer än någon annan Luleå Hockeys jävlar anamma och inställningen att aldrig vika ned sig. Han är lika aktiv och engagerad i båset, som han var energisk och ettrig på isen – särskilt när det gällde som mest.

– Värvningen av ”Bulan” var otroligt viktig och högt prioriterad när den gjordes. Han blir nu kvar hos oss minst tre säsonger till efter den här och det är vi mycket nöjda med, säger ”Skuggan”.

Kontinuiteten är viktig även på spelarsidan. Att tidigt hitta lösningar för kommande säsonger, både när det gäller kontraktsförlängningar och värvningar.

– Sedan är det avgörande att spelare trivs och vill stanna. Vi har en lönebudget som ligger på den nedre halvan av lagen i SHL och vi får kämpa på marknadssidan. Luleå är ingen storstad. Men att vi gör det bra sportsligt och att spelare får bra utbildning, kan ibland värderas högre än lönen.

Exempel på spelare som gjort stora framsteg i sin utveckling i Luleå Hockey är Nils Lundkvist och Jesper Sellgren.

– Emil Larsson är en annan som gjort en snabb resa. Vi är nästan tvungna att hitta löften i lägre serier som vi kan utveckla och göra till stora spelare, om vi ska hålla oss i toppen av SHL. Vi har ingen möjlighet att ”köpa oss” till framgång. Och vi sköter scoutingen internt i föreningen och har delat upp ansvaret på flera personer, säger ”Skuggan”.

Nils Lundkvist, en av Luleås största talanger. Foto: Simon Hastegård/Bildbyrån.

Men det finns det en del att förbättra i den egna ungdomsverksamheten.

– Förr fanns det kommunserier med lag bestående av spelare upp till tolv år från de olika skolområdena. Det var en stor verksamhet och kring där när vi vann SM–guld i mitten av 90–talet, fanns det så många ungdomsspelare att vi hade svårt att ta hand om dem.

– Nu är vi några föreningar i området som bedriver ungdomsverksamhet som ger oss en bra bas ,men vi behöver jobba mer med inkludering, främst av nysvenskar och tjejer. Utvecklingen är positiv men vi behöver göra mer. Vi behöver också få till fler isytor och där för vi en dialog med kommunen.

I Luleå finns det idag fyra ishallar. En av dem används av konståkare, de andra tre huserar Luleå Hockey och Brooklyn Tigers i. Sedan har Sunderby SK en egen hall. Plus att det finns ett antal uterinkar i kommunen.

– Vi vill vi få fram fler spelare från de egna leden. Det är och varit för få av dem de senaste åren. För närvarande är det väl bara Noel Gunler av de yngre spelarna i A–truppen som är fostrad i Luleå. Han började i Brooklyn men gick sedan till oss, säger ”Skuggan”.

Guldlaget 1996.
Foto: Pontus Höök/Bildbyrån.

Nu är det snart slutspelstider.

Luleå Hockey är som sagt en av de stora favoriterna att vinna SM–guldet. I så fall Luleås första på 24 år.

Finns det fortfarande kvar något av Freddy Lindfors ”det är vi mot alla”–mentalitet i föreningen…?

– Jo, men det tycker jag nog, säger ”Skuggan”. Vi är ändå det mest nordliga laget i serien och… jo, det finns en sådan känsla kvar och den är inte negativ för oss.

– Jag tror också att om du frågar de andra lagen i SHL, kommer de att säga att vi är jobbiga att möta för att de aldrig får en lugn stund mot oss. Och det är så vi vill att det ska vara.

* * *

Detta var ett reportage ur magasinet HOCKEY#1–2020.

Här kan du prenumerera på magasinet till kanonpris:

https://magasinethockey.se/prenumerera/