Kombinationen amerikanska 50–talsbilar och rockabilly är en känd kombination.
Lars Stattin i Häggvik gillar också gamla bilar och musik.
Men i hans fall handlar det ofta bilar som är äldre än jänkarna som kom på 50–talet och musiken, ja, den spelar han själv. Och den är klassisk.
Lars är professionell musiker. Närmare bestämt violast i Nordiska Kammarorkestern i Sundsvall.
Sommartid fungerar han dessutom som vaktmästare på Mannaminne.
Men en väsentlig del av sin vakna tid lägger han också på sin stora hobby som med tiden också blivit ett yrke: att renovera veteranbilar.
– Jag har haft det intresset i över 40 år, säger Lars.
I den utbyggda ladugården och verkstaden hemma på gården, står det ett flertal spännande objekt.
Ett av de senaste och mest spektakulära arbetena gäller en Stanley Steamer från 1922. En ångbil från USA, ytterst ovanlig, som det tar minst 20 minuter att starta upp.
Flera av huvudattraktionerna på Ådalens veteranbilsmuseum i Lunde är det Lars som förvandlat från sorgliga syner till skönheter.
Bland annat en Scania Vabis från 1929.
– Ibland funderar jag över om jag inte är lite tokig som lagt tusentals och åter tusentals timmar på olika renoveringsprojekt.
– Men jag brukar alltid komma fram till att det här intresset jag har, det är en så stark drivkraft och en så viktig del av mitt liv att det tveklöst är värt all tid och kraft jag lägger ner på det, säger Lars.
Han är noggrann.
Närmast en pedant.
Utrustad med ett rejält tilltagset tålamod.
Kort och gott, dedikerad sitt intresse.
Bäst tycker Lars om bilar som bara tillverkats i begränsat antal exemplar eller specialbeställts. Och han har en förkärlek för dem med karosser som byggts av Gustaf Nordbergs Vagnsfabrik i Stockholm.
Gustaf Norberg var pappa till konstnären Olle Nordberg, som ett tag bodde i Lars Stattins Nordingrå. I Björnås, bara ett par kilometer från Häggvik.
– Gustaf Norbergs karosserier var skräddarsydda för kunden och allt gjordes för hand. Han fick beställningar från bland andra Kungliga Hovstallet och finansmannen Ivar Kreuger och hans karosser är mästerverk.
Lars är ingen genuin Nordingråbo utan född och uppvuxen i Sundsvall och har ett boende där för jobbet som violast.
Tillsammans med sin fru har han dock sedan många år sin bas i Häggvik.
– Jag tillbringade mycket tid här som barn. Här bodde min farfar och det här är en underbar miljö för kropp och själ. Dessutom har jag gott om plats för mina bilar.
När Lars fastnade så hårt för gamla bilar?
Ja, det finns inget exakt ögonblick.
Men Lars har en teori om hur det började:
– Jag tror att första fröet såddes när jag var sju år. Då såg jag en öppen A–Ford. Det glömmer jag aldrig.
Som 20–åring helrenoverade han just en sådan bil och sedan har det, bokstavligen talat, rullat på.