Ständigt denne Lagerbäck… Ska hans Norge stå i vägen för Sveriges EM-dröm?

769
Foto: Jon Olav Nesvold/Bildbyrån.
Annons

Lasse Lagerbäck var assisterande svensk förbundskapten till Tommy Söderberg, sedan förbundskapten. Mycket framgångsrik i båda rollerna.

Sedan dess har han lett Nigeria i ett VM-slutspel och blivit isländsk nationalhjälte.

Nu basar han för Norge som är en av Sveriges motståndare i det kommande EM-kvalet.

Ångesonen Lagerbäck är en skicklig lagbyggare, lika karismatisk som en fjällbjörk men en fotbollstaktiker i världsklass.

Med Lasse Lagerbäck som förbundskapten för Norge blir mötena med vårt västra grannland oerhört speciella i resan mot EM. Det första spelas i Oslo den 26 mars och jag vågar inte sätta en hundring på att favoriten Sverige kommer att gå segrande ur den matchen. Därtill är min respekt för Lagerbäcks förmåga att få sina lag att välta starkare motståndare för stor.

För tiotalet år sedan intervjuade jag Lasse Lagerbäck senast, då för ett bokkapitel för Sporten idag (Semic International). Det här är ett utdrag ur den intervjun.

Foto: Jon Olav Nesvold/Bildbyrån.

Det finns något väldigt stabilt och tryggt över Lars Lagerbäck.

Somliga kallar honom färglös och förutsägbar, men hans resultat som förbundskapten är lysande. Själv är han genuint ointresserad av att prata om sig själv som person och blir till lika delar irriterad som fascinerad över att det fokuseras så pass mycket på just det.

Annons

Lars Lagerbäck är en genuint fotbollsutbildad människa. Men han var en doldis, mer eller mindre, fram till dess att han lyftes in för att kampera ihop med den betydligt yvigare och uttrycksfullare Tommy Söderberg för att leda A-landslaget.

Lars-Tommy blev snabbt ett begrepp.

Det gick bra.

Mycket bra.

Oftast.

När Tommy Söderberg klev av gick budet till Lars Lagerbäck att ta över ansvaret på egen hand.

Han sa ja och facit är att han fört Sverige till fyra raka mästerskapsslutspel sedan år 2000.

Det har ingen annan gjort före honom.

Bedriften har inte skett på något spektakulärt sätt. Det mest spektakulära är att det skett på ett så metodiskt och systematiskt sätt.

En stark grund, en fast övertygelse om att hålla fast vid ett väl beprövat spelsätt, få överraskande spelaruttagningar.

Kritiken har bitvis varit skarp, trots framgångarna. Sällan internt men utifrån. Tråkigt spel och tråkig förbundskapten, har det hetat.

Lars Lagerbäck har svårt att köpa resonemanget.

Eller rättare sagt, han gör det inte alls men gitter knappt argumentera längre. Det känns lönlöst.

– Det är vad vi presterar som betyder något, konstaterar han torrt.

Foto: Jon Olav Nesvold/Bildbyrån.

Hans egen spelarkarriär inskränkte sig till som bäst division III-spel med Gimonäs CK i Västerbotten. Dessförinnan spelade han under många år i de lägre divisionerna för Alby.

I mitten av 70-talet slutade han spela, innan han ens fyllt trettio, och blev småningom tränare. Han började den banan i Kilafors IF i Hälsingland. Min kusin var en av dem som tränades av den blivande förbundskaptenen och han minns honom som noggrann, ambitiös och bestämd. Han ställde krav men han var rättvis och rak.

Därtill hade han ett socialt patos.

Efter tre år i Kilafors flyttade Lagerbäck till Arbrå BK och därefter till Hudiksvalls ABK. Hans fotbollsfilosofi, tydligt präglad av intrycken från Bob Houghton, och hans ledaregenskaper förde honom in i Svenska Fotbollförbundets verksamhet och han gjorde fem år som förbundstränare för pojk- och ungdomslandslaget.

När Tommy Söderberg ville ha honom med på båten i A-landslaget var han redan en veteran i förbundssammanhang. Han hade bl a ansvarat för B-landslaget under två år.

I grunden är Lasse Lagerbäck en genuint trygg människa. Han säger med visst vemod att han inte är så social vid sidan av fotbollen som han önskar att han vill vara, men att allting har sin tid och att bra vänner finns kvar.

Hans samhällsintresse har alltid varit starkt och på 60-talet rörde han sig i de radikala kretsarna. Han pratar gärna om sin syn på samhällsutvecklingen idag med. Men han yttrar dem inte mer än i förbifarten i intervjusammanhang.

För Lars Lagerbäck är det ytterst viktigt att hålla på den personliga integriteten.

Han vill inte vara en åsiktsmaskin, delvis säkerligen för att det i sin tur skulle ge ännu mer uppmärksamhet.

Finns det stora skillnader mellan förbundskaptenen Lars Lagerbäck och privatpersonen Lars Lagerbäck?

– Jag har väldig svårt att bedöma sådant själv. Men jag skulle tro att bilden av mig som ges i media inte är exakt densamma som den som folk som känner mig väl har. För övrigt är det där någonting jag aldrig ägnar någon tanke. Jag tycker inte det finns så många anledningar att prata om mig själv som privatperson i intervjuer. Lika lite som att tala om min familj. Det är sådant jag vill ha för mig själv. Jag är glad att det respekteras.

Känns mediabevakningen påfrestande?

– Allting är relativt. Jag tycker att vi har en väldigt öppen attityd till media. Jag och Roland är så gott som ständigt tillgängliga per telefon, utom vid speciella tillfällen. När jag läser att vi skulle vara ett slutet landslag känner jag inte igen mig alls. Däremot har det hänt att vi påpekat brister i det som skrivits om landslaget, om oss och spelarna. När det handlat om direkta felaktigheter. Det är ju vår skyldighet. Gör du det kan du få tillbaka på olika sätt sedan. De är tråkigt men det får vi leva med.

Är du känslig för kritik?

– Det beror på vem avsändaren är. Jag tar till mig sånt som bygger på fakta och värderar alltid det som sägs av människor med stor insikt och kunskap,

Bob Houghton har varit en av dina stora inspirationskällor, det är välbekant. På vilket sätt påverkade han dig?

– Han gav mig helt enkelt en ny dimension som tränare. Vid sidan av den ordinarie tränarutbildningen stod Bob och senare Roy Hodgson för flera saker som jag burit med mig sedan dess, utan att gå in på några detaljer. Jag lärde känna dem bra och jag har stor respekt för dem som fotbollsmänniskor. Det finns andra personer som historiskt sett också haft stor betydelse för mig, under olika perioder. Både fotbollsmässigt och civilt. Det gör det ju för alla människor. Men just Bob, och Roy, vill jag hålla fram särskilt när det gäller tränarskap och fotbollsfilosofi.

Hur vill du beskriva dig själv?

– Jag känner en trygghet i det jag gör och med den människa jag är. Det är jag glad för. Du måste vara ödmjuk men kan du jobbet du är satt att utföra och vet vad det krävs att vara tränare och ledare på den här nivån, har du en trygghet som är ett stort stöd. Jag känner också att jag är trygg i det faktum att jag inte står och faller med förbundskaptensjobbet.

Har du ett starkt kontrollbehov?

– Nej, det tycker jag inte. Nej, det kan jag inte påstå. Inte mer än de flesta andra.

Blir du någonsin euforisk?

– Jag kan bli väldigt glad, men jag är inte en sådan som visar mina känslor så oerhört tydligt. Sådan har jag nog aldrig varit. Jag är den jag är. Jag håller inte igen eller nåt sånt.

Har du blivit mer kräsen till den fotboll du ser genom åren?

– Det finns alltid sådant som är intressant i varje match. Jag ser det som ett privilegium att få se så mycket fotboll, inte som en belastning. Skulle jag åka runt och tycka att det vore tråkigt skulle jag byta jobb kvickt.

Hur mycket anser du att du kan påverka spelet under match?

– Det är begränsat. Fotboll är ju den enda lagidrotten där du inte kan byta in och ut spelare, som du kan göra till exempel i hockey, handboll och bandy. Samtidigt är det fotbollens styrka. Jag tycker om hur fotbollens regler är uppbyggda. Jag tycker man ska bevara dem och inte peta i dem för mycket. Det har testats med timeouter och sådant men, nej, jag tror inte att sånt behövs eller gör fotbollen bättre.

På vilka sätt tycker du att ditt ledarskap formats av din uppväxt och dina samhälleliga värderingar?

– På många sätt. Ditt ursprung och din uppväxt bär du med dig var du än går och du formas av dem vare sig du vill eller inte. Jag tror till exempel på att alla i en grupp ska ha stor delaktighet och möjlighet att påverka. Glädje är också viktigt. Däremot tror jag inte på en demokratisk ledarstil i ett landslag. Beslut kan inte fattas av alla och i landslaget fattas de av mig och Roland.

Hinner du odla ditt intresse för samhällsfrågor så som du vill?

– Det kan jag inte påstå att jag gör, men visst följer jag med i det som sker.

Hur vill du bli ihågkommen som fotbollstränare efter att du slutat? För dina goda resultat eller för någonting annat?

– Svårt att svara på… Det viktigaste för mig har alltid varit att göra ett bra jobb. Så jag skulle nog sätta värde på om folk tyckte att jag var en kunnig ledare. Men i det stora hela är det där inget som jag grubblar över det minsta.

Kommer Lars Lagerbäck någon gång i framtiden att skriva en bok om sin tid som förbundskapten?

– Nej. Det kommer jag inte att göra. Absolut inte.

Foto: Jon Olav Nesvold/Bildbyrån.

Så här spelar Sverige sina EM-kvalmatcher under 2019:

  • Lördag 23/3 18.00 Sverige – Rumänien
  • Tisdag 26/3 20.45 Norge – Sverige
  • Fredag 7/6 20.45 Sverige – Malta
  • Måndag 10/6 20.45 Spanien – Sverige
  • Torsdag 5/9 20.45 Färöarna – Sverige
  • Söndag 8/9 20.45 Sverige – Norge
  • Lördag 12/10 20.45 Malta – Sverige
  • Tisdag 15/10 20.45 Sverige – Spanien
  • Fredag 15/11 20.45 Rumänien – Sverige
  • Måndag 18/11 20.45 Sverige – Färöarna