Skellefteås nye målvakt Mantas Armalis är full av revanschlust efter två motiga säsonger

2657
Mantas Armalis. Foto: Ola Westerberg/Bildbyrån.
Annons

Ett försök att nå NHL som stannade vid 24 matcher i AHL.

Sedan en säsong där han inledde klubblös och sedan fick kontrakt med Dinamo Riga i KHL – men lite speltid.

– De senaste vintrarna har varit motiga men mycket lärorika. Nu vill jag ha revansch, säger Skellefteå AIK:s nye litauiske målvakt Mantas Armalis, 25.

Han har haft en intressant hockeyresa så här långt och trots sin unga ålder har han hunnit representera nio olika klubbar.

Mantas Armalis inledde hockeykarriären i Stockholmsområdet men flyttade sedan till Dalarna och Mora IK.

Säsongen 2011/12 spelade han sina första A–lagsmatcher, som utlånad till Söderhamn/Ljusne och Borlänge.

Två säsonger senare fick han debutera för Mora i HockeyAllsvenskan och 2014 värvades han av Djurgården, där han kom att få sitt genombrott.

– Jag hade enorm nytta av att träna med ”Tellan” (Mikael Tellqvist – vår anm.) i Djurgården. Han lärde mig massor. Kanske inte speltekniskt men hur man ska vara som målvakt. Sprida lugn och trygghet omkring sig.

Annons

– Det där har jag försökt bära med mig, säger Mantas.

Foto: Johanna Lundberg/Bildbyrån.

2015/16 hade lärjungen utvecklats så mycket att han fick större förtroende än mentorn.

Mantas Armalis fick helt enkelt spela mer än den meriterade Mikael Tellqvist.

Hösten därpå provade han på spel i Nordamerika, i San José Barracudas i AHL. Men fler än 24 matcher blev det inte och inte fick han någon chans i NHL heller.

Förra säsongen blev också motig.

– Jag var klubblös ända in i september och det var frustrerande. Sedan hamnade jag i Dinamo Riga, som inlett KHL uselt. Jag fick jobba mig in i laget, träna ikapp och till sist få spela. Jag tycker det gick hyfsat när jag väl spelade, men det blev ändå inte fler än tolv matcher.

Både Nordamerika och Ryssland blev besvikelser hockeymässigt.

– Men, säger Mantas, jag fick vara med om mycket som fått mig att växa. Jag har tagit till mig det positiva av att ha gått igenom de här motgångarna och situationerna jag hamnade i. Jag skulle vilja säga att jag blivit starkare av dem.

– Nu hoppas jag att jag ska få visa det också. Jag hoppas på en bra säsong i SHL och att komma till Skellefteå känns som en fantastisk möjlighet för mig. Jag tvekade inte när det erbjudandet kom upp.

Här ska han fajtas med Gustav Lindvall om förstaspaden.

– ”Gurra” är jäkligt duktig, säger Mantas, och konkurrensen oss emellan är spännande.

Han flyttade till Skellefeå med sin flickvän i mitten av juli och fick uppleva en rekordvarm sommar där det till och med var för varmt för att spela golf.

– Det brukar jag annars ofta göra sommartid. Nu blev det mest bad i stället, skrattar han.

Mantas intryck av Skellefteå som stad, och AIK som klubb, är nästan uteslutande positiva.

– Skellefteå är mycket mindre än Stockholm men en trivsam småstad med att ganska bra utbud av det jag är intresserad av. Det finns några riktigt bra matställen till exempel. Och det är nära till det mesta.

– Klubben hade jag enbart goda intryck av redan innan och de har förstärkts. Det är proffsigt på alla sätt och dessutom har AIK mycket fina förutsättningar i fråga om anläggningar och faciliteter. Jämfört med hur Djurgården har det är det s t o r skillnad. Här kan man inte klaga på någonting. Det är helt upp till en själv att ta tillvara på möjligheter som finns för att bli bättre som spelare.

Foto: Pelle Bšörjesson, Idrottsfoto/Bildbyrån.

Passion är ett ord som Mantas använder flera gånger under intervjun.

– Det finns en passion för hockey i Skellefteå som nästan går att ta på. Den genomsyrar både stan och klubben. Vem du än stöter på i organisationen finns det hockeypassion i den personen. Det är underbart att befinna sig i mitten av en sådan miljö.

Hur tror du att det kan påverka dig?

– Jag ska kunna lyfta mig ännu mer här. Och jag hoppas att jag med mitt spel ska kunna bidra till att göra laget ännu bättre.

Vilken är din roll i gruppen? Tar du mycket plats?

– Njae, jag är inte den som är mest verbal i omklädningsrummet men jag vill alltid vara en tillgång genom goda exempel. Jobba hårt och målmedvetet, vara en stabil målvakt.

Och vid sidan av hockeyn, vad gör du helst då?

– När inte serien pågår är jag mest med min flickvän, spelar dataspel, umgås med kompisar. Jag gillar att ha folk omkring mig men har inga problem med att vara själv heller. Då serien startar går jag in i någon slags bubbla där hockeyn dominerar och det är så det ska vara.

– Vi skaffade nyligen en toypudel. En liten hund som bara väger 1,5 kilo än och är väldigt charmig. Den kommer vi att få mycket glädje av.

Det finns en generell bild i Hockey–Sverige av att Skellefteå tränare hårdare än andra lag. Tycker du att den är rättvis?

– Hårdare… det där är knepigt. Alla lag tränar hårt. I Djurgården tränade vi också fruktansvärt hårt. Men det är inställningen som är avgörande. Att man kör fullt ut varje pass. Det finns många som snackar om att träna hårt, men här är det inget snack, man bara gör det. Kör hundra procent varje dag. Det finns ingen som smiter undan ibland. Det är nog det som gör det lite speciellt i Skellefteå, om jag ska säga något efter bara tre veckor i klubben.

Du är lång – 193 centimeter – och väger en bit över 90 kilo. Det ger en del fördelar som målvakt.

– Använder man storleken rätt behöver man inte flaxa så mycket. Jag försöker dra nytta av att jag är stor, men samtidigt är det inte så kul att bara stå i vägen för puckar. Jag vill ju gärna rädda några också (skratt).

FOTNOT: Mantas Armalis föddes i Plunge, Litauen, men kom sedermera till Sverige och började spela hockey i Haninge utanför Stockholm.