Möt hela Sveriges Ernst

455
Ernst Kirschsteiger. Foto: Cecilia Möller.
Annons

Säg Ernst och uppskattningsvis 90 procent av alla svenskar över 30 år tänker på han den där Kirschsteiger.

För mig är han en av de mest sympatiska kändisar jag någonsin intervjuat. Och det har jag gjort tre gånger.

Möt mannen som myser i TV-rutan.

Han är kunnig, kreativ och trevligheten personifierad. N a t u r l i g. I allra högsta grad.

Han är den han är. Hela vägen.

I tv-rutan som privat.

– Jag behöver inte spela någon roll och det gör att det blir så kul allting. Jag har förmånen att få syssla med det roligaste jag vet och kan vara mig själv. Det ger en sådan trygghet.

Kritiken som stundom levereras mot honom om än det ena och än det andra, den suger han inte åt sig nämnvärt.

– Folk måste få tycka vad de vill. Journalister också. Jag har respekt för det men jag kan inte gå omkring och ta åt mig av allting. Det kanske blir lite speciellt när man gillar att gå barfota på sommaren och prata mjukvara och vara kille. Inte vet jag, skrattar han. Dessutom kan man inte vara älskad av alla. Men är jag det av några bara så är det bra.

Annons

När en TV-inspelning är över tar det tid för honom att acklimatisera sig till vardagen.

– Jag är lite som en albatross. Du har sett dem landa kanske? I nåt tv-program. De landar ju så fruktansvärt fult. Sån är jag också. Jag flyger högt och bekvämt och njuter när jag jobbar, men så ska jag varva ned och då är det som att stå på huvudet i landningen och spotta gräs ett tag innan jag kolat ner. Jag är rastlös länge.

Ernst var fyllda fyrtio innan han gjorde debut i TV-rutan.

När producenten från SVT i Örebro ringde en dag för många år sedan och undrade om han ville leda det nya programmet ”Sommartorpet”, trodde han först att det var ett skämt.

– Jag började skratta, säger Ernst. Jag, som var för blyg att uppträda på Roliga timmen i skolan när jag var liten. Men jag tänkte efter och kände att jag ville ta chansen. Du vet, ibland behöver man utsätta sig själv för utmaningar man inte vet om man kommer att klara av. En del åker till Australien och hoppar bungy jump från höga broar. Mitt språng ut i det okända var att jag tackade ja till TV.

Det blev… en jätteframgång. Utan TV-träning, bara genom att gå på ren instinkt och använda sin medfödda berättartalang, blev Ernst Kirschsteiger snabbt omtyckt och tittarsiffrorna nådde imponerande nivåer.

Numera är han anställd av TV4 och ett fullfjädrat TV-proffs – men fortfarande med en alltigenom ödmjuk inställning till det han gör.

– Jag har blivit offentlig person men jag är ju fortfarande bara två meter Ernst i grund och botten, säger han.

– Det är fascinerande men också enormt kul att vara en inspiratör för andra. För det är så jag ser på mig själv. Jag har ingen ambition att berätta för andra hur de ska göra, jag vill bara komma med idéer och få folk att förstå möjligheterna. Knuffa snöbollen över kanten.

Underskatta aldrig människors kreativitet och intelligens, säger Ernst.

– Jag märker ofta att det finns en sådan hunger efter kunskap. Snacket om att det finns de som är födda med tummen mitt i handen, med en defekt, vägrar jag att acceptera. Genom att ständigt hålla på, försöka, göra misstag och lära sig av sina fel kan du till sist göra det mesta. Du ska bara veta hur ofta jag gjort och gör fel. Det skvätter blod ännu i dag. Men det ser ju jättebra ut i rutan, skrattar han.

Han fortsätter:

– Boendet är en stor investering, det vill man ta hand om på bästa sätt. Helst höja nivån på det kontinuerligt. Just att ha inrednings- eller renoveringsprojekt i huvudet kan skapa så många go´a tankar. Det är himla skönt att bygga luftslott ibland. De kan ge energi i vardagen.

– Att sedan förverkliga idéer och drömmar kan också ge effekten att du bygger fina relationer. Du kanske inte kan allt själv utan frågar svågern, brorsan, grannen eller nån annan. Och på det sättet kan det uppstå ny eller fördjupad vänskap mellan människor.

För Ernst är inte dyrt liktydigt med bäst. Och det säger han inte bara för att han har ett förflutet på IKEA.

– Jag anser att inredning är en demokratisk handling, där begåvningen är viktigare än tillgången på pengar. Mina känselspröt vibrerar skönt när jag kommer hem till någon som köpt en fåtölj på Myrorna och ställt ut ett bord från Svenskt Tenn som de ärvt efter en moster och med andra små medel lyckats åstadkomma en trivsam mix. Tänket bakom är så viktigt när vi talar om inredning.

– Du kan också åstadkomma mycket med tyg. Byt tyg på två kuddar i rumssoffan och du får en stor förändring direkt.

– Men den viktigaste delen av inredningen är du själv. Inredning är ju mycket en fråga som scenografi. Där ingår också hur du rör dig, ditt eget kroppsspråk och vilka signaler du skickar. Trivsel och trygghet sitter mycket i människan.

Trender är ett uttryck som Ernst inte gillar.

– En trend är så kortlivad, kanske en till två år. Jag talar hellre om tendenser. De är trögare men trevligare. Som det är nu är tendensen att vi satsar mer på våra hem och samlar kraft i hemmet. Vi har börjat förstå att det är betydelsefullt hur vi har det. Vi tillbringar ju så mycket tid i hemmet att det vore idiotiskt att inte göra det mysigt.

Namnet Kirschsteiger kanske du undrar över?

Det är efter hans pappa som kom från Österrike. Mamman kom från Polen och hela familjen – Ernst är sladdbarn och har tre äldre syskon – invandrade till Sverige på 50-talet.

I Degerfors i Värmland växte han upp och intresserade sig tidigt för konst, för färg och för form. Det blev aldrig jobb på järnverket som för så många andra, utan formgivarutbildning och sedan restaurangskola i Örebro. Under sex år var han kock hos Carl-Jan Granquist i Grythyttan. Innan han gav sig på en karriär som inredare och hamnade på IKEA.

Tills en dag en TV-producent ringde.

Resten vet du.