Kenneths ord till Teds musik blev svensk musikhistoria

200
Ted och Kenneth Gärdestad. Foto: Pressbild.
Annons

För ett antal år sedan intervjuade jag Kenneth Gärdestad om hans och broderns Teds musik. Jag gjorde det då jag var redaktör för tidningen Smockan, officiell tidning för Sveriges Musik- och Kulturskoleråd.

Nu är båda bröderna döda.

Ted tog sitt liv den 22 juni 1997.

Kenneth dog den 3 mars i år efter att ha varit cancersjuk en längre tid.

Det här är en redigerad version av min intervju i Smockan med Kenneth Gärdestad:

Ted Gärdestads musik är odödlig.
En svensk låtskatt.
– Det var så han ville ha det. Han sa ofta; ”Kenneth, vi ska skriva tidlösa låtar”, säger Kenneth Gärdestad.
Han är storebror till den avlidne artisten. Mannen som skrev texterna till alla låtar.

Kenneth Gärdestad var för Ted vad Bernie Taupin varit för Elton John.
– Fast Bernie har visst skrivit alla texter innan Elton gjort musiken. Jag och Ted jobbade tvärtom.
– Alla mina texter var beställningsjobb. Och jag blev ofta refuserad (skratt). Ibland tio gånger, innan Ted var nöjd. Det var så viktigt för honom att allt skulle kännas rätt när han sjöng dem, det skulle kännas som att det var hans ord, hans formuleringar. Och det skulle det handla om kärlek. Det var också mycket viktigt.
Kenneth var 49 år när hans åtta år yngre bror tog sitt liv 1997.
Trots att Ted under lång tid varit sjuk, plågad av inre krafter som slet sönder hans själ, kom det ändå som en chock.

Kenneth förlorade inte bara en bror, det musikaliska samarbete de haft sedan slutet av 60-talet fick ett abrupt slut.

Annons

Tillsammans skapade de otaliga klassiker och Kenneth minns fortfarande oerhört tydligt när de fick skivkontrakt med Stikkan Andersson på Polar.
– Vi sprang ut och genom Humlegården. Jag var lycklig men Ted var lyckligast. Det var den lyckligaste dagen i hans liv.

Kenneth Gärdestad. Foto: Pressbild.

Sorgen efter Teds död har Kenneth bearbetat.

Han har lärt sig leva med den, men han kan fortfarande vakna upp om nätterna efter att ha drömt att de tillsammans skapat ny musik.
– Därför blir jag också så stolt när det vi gjort lever kvar hos oss så många och intresset för våra låtar är så stort.
– Det är också roligt att varje år få dela ut Ted Gärdestad-stipendiet till en talangfull men oerfaren låtskrivare, säger Kenneth.
Han har samarbetat en del med Jojje Wadenius, de två gjorde en barnskiva ihop för ett antal år sedan, ”Zzoppa”, som fick en Grammy.
Annars har han musikaliskt legat ganska lågt efter Teds död.
Kenneth Gärdestad jobbar i det civila som arkitekt.
– Man kan säga att jag är med om att bygga rum för pedagogiska möten, yrkeseffektiva lokaler. Ofta handlar det om små ytor som vi utnyttjar effektivt för att de ska passa elevernas behov.
Ett kreativt skapande. Om än inte på samma sätt som det Kenneth hade tillsammans med Ted.

– De allra första åren, från det han var sex år, gjorde Ted musiken på dragspel. Han kunde inte spela gitarr då. Sen lärde han sig det. Fast i början höll jag i gitarren och spelade de ackord jag kunde medan Ted gjorde melodierna till mitt spel. Senare tog han över även det, men han höll min gitarr upp och ner eftersom han var vänsterhänt.
– Så småningom lärde han sig även spela piano. Då spelade han och sjöng på engelska, men inga riktiga ord utan bara nåt han kom på. Blajengelska. Ur sådana embryon, som vi spelade in, gjorde jag texter på svenska. Under 70-talet jobbade vi alltid nära varandra, mot slutet var vi mer på varsin kant men fortfarande var vi väldigt tajta.
Av allt det ni gjort, vilka låtar är starkast för dig?
– Jag tror det är ”För kärlekens skull”. Men varje tidsperiod har sina favoriter. Jag tycker också väldigt mycket om ”Sol, vind och vatten” som vi gjorde 1973 och ”Himlen är oskyldigt blå” på 80-talet. Fast ”Himlen” gjordes egentligen på 70-talet men spelades in 1980.
Hur har tillvaron förändrats efter Teds död?
– Vi umgicks dagligen så länge han levde. När han dog försvann en stor del av mig själv.
Har du någon förklaring till varför era låtar gjort ett så outplånligt och djupt intryck hos så många?
– Ted sa hela tiden att det vi gjorde skulle vara tidlöst. Vi gjorde låtar om kärlek, det som berör livet. Teds grundsyn var positiv, den fick komma till uttryck i vår musik.
Kenneth skrattar till.
– Jag minns en sak nu. När Ted en gång gjort musiken och sa till mig att texten skulle innehålla vokalen u. Han kände att det hade den bästa sångbarheten till just den musiken. Den typen av beställningar kunde jag få och så var det bara att försöka få till det han ville ha det. Till sist lyckades vi alltid.
Vilka musikaliska förebilder hade ni?
– Jag lyssnade mycket på Beatles under 60-talet och när jag gav Ted en skiva med Beatles förändrades hans värld, det var då han förstod hur han ville göra musik. Han blev från den stunden en nästan fanatisk Beatlesälskare. För egen del har Bob Dylan haft störst betydelse. Men också Elton John och Cat Stevens.
Gemensamt för dem alla är deras tidlösa musik.
Sådan som bröderna Gärdestad också gjorde.