Hemingway beskrev hur det enkla livet ofta är det bästa i En fest för livet.

237
Ernest Hemingway i Kenya, September 1952. Foto: Earl Theisen/Getty Images.
Annons

1961 ändade Ernest Hemingway sitt liv hemma i Ketchum, Idaho.

Om detta visste jag inte mycket eller någonting alls när jag växte upp. Men i mitten av 1980-talet lanserades Hemingways verk i nyutgåvor och då köpte jag några av dem och fastnade direkt för språket och beskrivningarna av miljöer och människor i hans verk. Sedan dess har jag köpt fler.

Hemingway var en av mina första, stora författarfavoriter. Han och Norman Mailer.

Båda sådde de frön i min tankevärld och gjorde intryck på mig som följt med mig sedan dess.

Den bok av Ernest Hemingway som jag tycker allra mest om är ”En fest för livet” som gavs ut postumt 1964. Den handlar om familjen Hemingways liv i Paris på 1920-talet då främst Ernest umgicks med bland andra Ezra Pound, F. Scott Fitzgerald och Gertrude Stein. Hemingway var ännu ung och relativt okänd och tillgångarna få men han var tämligen bekymmerslös och livet var just en fest.

Hela boken är skriven på ett sätt som gör en upprymd av hur det enkla livet ofta är det bästa.

En insikt att ständigt återkomma till.

Jag älskar bokens avslutning:

Annons

”Men det var sådant Paris var förr i tiden när vi var mycket fattiga och mycket lyckliga.”

En ung Hemingway 1918.

Efter att jag läst några av Hemingways egna böcker gav jag mig sedan på hans gode vän A.E. Hotchners ”Papa Hemingway” från 1966.

Boken o m Hemingway.

Ett mästerverk som jag, precis som ”En fest för livet”, läst om flera gånger sedan dess.

Att läsa Hemingway och att läsa o m Hemingway är en ständigt återkommande källa till inspiration för mig.

Mycket kan förändras men stort författarskap förblir stort.

Det är nog därför jag tycker att böcker, liksom filmer och skivor, är så goda investeringar.

För övrigt kan jag rekommendera ”En fest för livet” även som ljudbok. Håkan Mohede har läst in den på ett alldeles strålande sätt.