Om någon för tio år sedan sagt att Kramfors–Alliansen och Frånö SK skulle inleda ett nära samarbete, hade denne någon blivit utskrattad. Fullständigt.
– Men till sist tog vi varandra i hand och det vi uträttat tillsammans ska vi vara väldigt stolta över, säger Mikael Berggren i Kramfors–Alliansen.
Han var spelare i Kramfors–Alliansen när klubben bildades 1971. Sedan har han varit tränare och ledare.
Lasse Sjölander, ordförande i Frånö SK, har haft en liknande resa i sin klubb.
– Jag spelade min första match 1974 och när jag slutade fortsatte föreningsjobbet i andra roller.
Båda minns tider då möten mellan Alliansen och Frånö var hetare än lava och rivaliteten mellan klubbarna så stark att det vibrerade.
– Så var det, säger Lasse.
– Och konkurrens är bra i många hänseenden, säger Mikael, men i det läge Alliansen och Frånö var för fem år sedan hade det kunnat bli förödande om vi inte börjat samarbete. Vi hade inte haft ett herrlag i tvåan och ett damlag i ettan och Frånös verksamhet kanske hade hotats av nedläggning.
– Ja, risken hade varit överhängande, instämmer Lasse.
Hösten 2014 satte sig klubbarnas representanter ned för att resonera sig fram till en bra lösning för båda parter. Och resultatet blev exakt det.
Idag har Alliansen ett seniorlag på herrsidan som spelar i division II, med Frånö som ett andralag i division IV där framför allt unga talanger får utvecklas.
– Och vi försöker ha samma upplägg kring matcherna som Alliansen, säger Lasse.
På damsidan har det gemensamma seniorlaget Kramfors/Frånö på två säsonger gått från division III till division I.
– Här delar vi på allt, intäkter som kostnader. Damlaget är det främsta beviset för att ett lyckat samarbete, menar Mikael.
Alliansen har alltså höjt sin status både på herr– och damsidan, Frånö är högst delaktig i detta och har kvar ett seniorlag på herrsidan. Dessutom har Frånö ett damseniorlag i trean som är andralag till det som spelar i ettan.
– Det finns bara uppsidor med det här. Att samsas om spelare, ledare och det ekonomiska ansvaret är det bästa vi gjort, vi och Alliansen. Vi slåss numera sida vid sida för samma sak och inte mot varandra, konstaterar Lasse.
Fienderna blev bästa vänner.
Det hade ingen trott men det var det bästa som kunde hända.
För klubbarna var för sig och för fotbollen i hela Ådalen.