Borkbosuringen i Enånger är Sveriges mest kreativa salteri – och det enda solenergidrivna

1317
Foto: Olof Wigren.
Annons

Inget salteri gör så många olika sorters surströmming som Borkbosuringen i Hälsingland. Det finns, vad vi vet, heller inget annat salteri som tillverkar surströmming utan tillgång på el.

– Här använder vi oss av solenergi. Vi har tre ton batterier och 70 kvadratmeter solceller till anläggningen, säger saltör Hans–Erik Englundh.

Hans-Erik Englundh.

Hans-Erik är den före detta byrådirektören från Gävle – tidigare anställd på Länsstyrelsen Gävleborg – som började tillverka surströmming i det lilla fiskeläget vid Enånger, tillsammans med Stig Enbom.

Det är snart tjugo år sedan och Borkbosuringen driver Hans–Erik numera tillsammans med sin son Erik och svärsonen Sverker.

Erik Englundh. Foto: Olof Wigren.

Salteriet finns i en sjöbod, byggd för bara några år sedan, som ligger tio steg från den egna sommarstugan.

Men för fyra år sedan kunde allt ha tagit slut.

En natt på våren 2014 brann den gamla sjöboden ned och i branden förstördes över 1 000 burkar surströmming.

De bokstavligen exploderade av hettan.

Annons

– Det var ett hårt slag för oss. Sjöboden ansågs av många var en av de finaste i hela Hälsingland och många personliga ägodelar gick förlorade.

–  Men jag bestämde mig för att bygga en nu sjöbod och på den har vi en altan med utsikt över viken, säger Hans–Erik och visar den fantastiska vyn.

Borkbosuringen tillverkas nämligen i en idyll.

Salteriet omges av charmiga sjöbodar, små rödmålade stugor och en stenig strand.

Foto: Olof Wigren.

När jag besöker Borkbo i mitten av maj har Hans–Erik och Erik att ta hand om 700 kilo strömming som levererats från en fiskare i närheten.

– Tyvärr, är sälen ett stort problem. Det har påverkat årets skörd. Vi har inte lyckats få ihop önskad mängd strömming, säger Erik Englundh.

Det måste göras någonting åt sälproblemet, det är far och son överens om.

Erik är hängiven det arbete som görs i salteriet och brukar dessutom ta med sig vänner från Gävle upp till Borkbo för att lära dem att äta surströmming.

– Nästan alla har gillat den. Även dem som kommit hit från andra länder, säger Erik.

Foto: Olof Wigren.

Med sin produktion av 10–12 000 burkar om året är för närvarande Borkbosuringen storleksmässigt nummer fyra i landet, efter Oskars i Tynderö, Röda Ulven i Skagshamn och Kallax i Luleå.

Men det som särskiljer Borkbosuringen från alla andra salterier är antalet sorter.

– Vi har totalt åtta olika sorter och några av dem säljer vi i olika stora burkar, säger Hans–Erik.

Ett utslag av nyfikenhet, experimentlusta och noggrannhet.

– Det är intressant att testa nya grepp men aldrig att vi tummar på kvaliteten. Vi har ett sätt att fermentera strömmingen med relativt låg salthalt, vilket gör den perfekt när vi lyckas. Och det gör vi oftast, säger Erik Englundh.

Bland Borkbosuringens ambassadörer finns Jens Kristensen och Östen Eriksson från hälsingegruppen Östen me resten. De har förärats en egen burk, med kod på etikettens baksida. Med hjälp av den kan man via Borkbosuringens hemsida höra sång och musik. Även skriva ut låttexten.

En annan ambassadör är krögaren Malin Söderström som har Malins mix.

– Det är en blandning av romstinna honor och filéer som jäst tillsammans. Filéerna smakar därför likadant som de hela suringarna, förklarar Hans–Erik.

Foto: Olof Wigren.

En nyhet för i år är att salteriet låter en laddning surströmming jäsa i ett amerikanskt whiskey–fat.

Borkbosuringen är också stolt leverantör till Världens största surströmmingsfest i Alfta.

– I år kommer de att ha en fest även i Bollnäs. Den i Alfta har blivit så stor att den växt ur kostymen, säger Hans–Erik och tillägger:

– Det har varit några år med vikande försäljning för branschen i stort, men vi har klarat oss bra. Nu kanske det börjar gå uppåt igen. Mycket hänger väl på hur vi kan få fler ur den yngre generationen att prova surströmming och tycka om den.

– För oss som redan är frälsta finns det inga tvivel: det finns inget godare än surströmming.

Och den kan ätas även om den är flera år gammal.

– Det finns inget bäst före. Jag har ätit surströmming som varit tio år gammal och smakat utmärkt. Visst, köttet har varit löst men smaken fin.

– Personligen tycker jag att surströmming som lagrats i fem år i perfekta förhållanden är den godaste, säger Hans–Erik Englundh.

Foto: Olof Wigren.